BLOGG. Några tankar om AIK:s guldchanser.

Annons

När Sportbladet lät sina profilerade fotbollsreportrar tippa den allsvenska sluttabellen hade ingen AIK som etta. Fem av sex förutspådde en duell in i sista omgången mellan Malmö och Djurgården medan lika många hade AIK som trea eller fyra. Med viss risk för cherry picking tror jag att det är en rätt representativ bild över förväntningarna – ni får tipsa om ni hittat en expert eller tyckare som går emot.

AIK är tvåa just nu, men vägen dit har inte varit rak. I våras hackade anfallsspelet vilket följdes av ett märkligt litet taktik-äventyr. Q2-rapporten lämnade frågetecken efter sig och Europainsatsen mynnade ut i ett stort ingenting.

Men i övrigt har det faktiskt rullat på riktigt fint. Medan Malmö tappade farten i serien när det matchades som mest intensivt körde AIK på. Faktum är att AIK:s form är inget annat än fantastisk om man separerar den till Allsvenskan. Sedan juli och framåt har AIK spelat åtta matcher i serien och vunnit sju. Senast mot Djurgården i ett prestigederby som heter duga.

Nu väntar högintressanta omgångar. AIK vill prestera här och nu snarare än att bygga på sikt, vilket gör att höstens resultat blir helt avgörande för utvärderingen. AIK möter Häcken (b), Hammarby (b), Göteborg (h) och Elfsborg (b) i fyra omgångar som kommer att definiera 2019. Eller man kan faktiskt komprimera det än mer: sex poäng mot Häcken och Hammarby och AIK är guldfavorit, tre-fyra pinnar och det är status quo medan noll eller en pinne kommer leda till en Europaplats i bästa fall.

Ja, spelschemat är brutalt, och i den näst sista omgången finns även Malmö på bortaplan. Om man jämför med Djurgårdens återstående omgångar kan det framstå som självklart att rivalerna har en bättre chans, men vi får inte glömma vad AIK under Rikard Norling är. Det kan se hur segt ut som helst i perioder, men så länge AIK spelar sitt äckligt disciplinerade 5-3-2 är det ytterst svårt att slå dem. Nu har ett gäng spelare varit på landslagssamlingar men som helhet är den superrutinerade truppen utvilad och i slag. Mot Häcken saknas den vitale Enoch Kofi Adu – den matchen blir ett verkligt test – men annars bör bästa manskap spela i höst, utan ursäkter och med fullt fokus på stora matcher. Och då brukar det bli tungt, så tungt för motståndarna oavsett klubbmärke på bröstet.

Det var som Jeppe Andersen sa under en poddintervju med FD 60 minuter:
– Man känner ibland att man har mycket plats, och det har man, men allting är stängt. Då får man slå en pass tillbaka eller till sidan. Det är ganska tråkigt att spela mot AIK, helt ärligt. Vad kan man säga? De gör det bra och är jättebra, men fan vad jag hatar att spela mot dem.

En finare komplimang än så kan ett fotbollslag knappast få.

Foto: Bildbyrån